Anders Zorn

Livet kan verkligen ha olika öden och ibland kan livet bli bättre än förväntat. För vem hade kunnat tro att den oäkta sonen som föds av en ogift piga en dag ska växa upp till en av Sveriges mest berömda konstnärer. För den 18:e februari 1860 föds Anders i Utmeland i Mora socken av Grudd Anna Persdotter. Anders var resultatet av en förbindelse mellan mamman Grudd Anna och fadern Johan Leonard Zorn. Nu kan ni nog ana att den oäkta sonen Anders kommer att bli mer känd som Anders Zorn.

Som släktforskare är det mycket fascinerande hur mycket slumpen eller om ni hellre vill ödet, avgör människors liv. Visst finns det många faktorer som påverkar hur en människas liv artar sig. Men det är ändå så att det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Tillbaka till Anders Zorn. Skälet till att jag skriver om honom är att han jag är släkt med honom, även om det är på ett långt håll. Anders Zorn är min farmors mormors farfars farfars mormors farfars morbrors sondotters dotterdotters dottersons dotterdotters son. På ett mycket långt håll som sagt. Vår gemensamma förfader var bergsmannen och nämndemannen Holsten Persson som levde under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet i byn Vad som ligger i Söderbärke socken i dagens Smedjebackens kommun.

Widler - Torpet i Småland

Nu tänkte jag skriva om torpet i Rössmåla, Urshult socken i Småland som min farmor och farfar köpte 1966.

Torpet eller rättare sagt gården som det ungefärligen var kallas även för Hultbergs gård efter en av gårdens ägare, Johannes Pettersson Hultberg.

ÅR 1886 sålde Frans Johan Gustafsson 13/256mtl av sin gård till Mattis Svensson, född 11/6 1835 i Urshult och nu börjar gårdens historia. Sonen Sven August står som ägare en kortare tid innan gården förvärvades år 1892 av Johannes Pettersson Hultberg.

Ovan från Urshults Husförhörsbok AI:33 (1886-1890) Sid 66

Johannes Pettersson Hultberg

Johannes föddes den 12:e maj 1863 i Jät och han var gift med Emma Matilda Johansdotter Melin född den 4:e oktober 1861 i Kalvsvik.

Johannes bor kvar på gården tills han avlider år 1925. Sedan utbjudes gården på auktion.

Ovan från Urshults husförhörsbok AIIa:1 (1898-1910) sid 62

Två barn dör här.

Berta Johanna Helena som föddes på gården den 24:e februari 1903 men som tycks ha varit svag och sjuklig sedan födseln för bara drygt en månad senare den 26:e mars avlider hon.

Per Albin född på gården den 6:e augusti avlider som 15-åring av tuberkolos.

Widler - Bröllop Axel Widler och Karin Larsson

Kort om en länk till en tidningsnotis om min farfars fars och mors bröllop den 11:e november 1917.

Se under Familjenytt och det är den sjätte notisen.

http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/page.jsp?id=kb:171879&recordNumber=4&totalRecordNumber=10

Trevlig helg!

Widler - Per Gustaf Eriksson

Ibland som släktforskare blir väldigt glad över små saker och ibland även saker som för de flesta tycks vara oväsentligt.

En sådan sak fann jag nyligen nämligen min farfars farfar Per Gustav Erikssons namnteckning i en bouppteckning från 1896. Det är i en bouppteckning över hans svägerska Johanna Charlotta "Hanna" Lenström som dog 1896 men det är en helt annan historia. Hannas olycksaliga död ledde till vid den tiden en mycket uppmärksammad rättegång som fick namnet det Norbergska målet.

Vad som gör namnteckningen speciell för mig är det är det första jag har som har en närmare anknytning till Per Gustaf. Jag har till exempel inga bilder på honom.

Nedan är en bild på hans namnteckning:

Bergendahl - Katarina Jönsdotter

Katarina Jönsdotter är ett bra exempel på hur varför ett släktträd kan bli väldigt stort. När hon dog hade hon själv fött 14 barn med Per Larsson men hon hade dessutom 100 barnbarn och 29 barnbarnsbarn. Tänk dig själv vilka släktkalas det skulle bli även om du bara bjöd in närmsta familjen. Nu hade man kanske inte släktkalas på den tiden men i alla fall.

Katarina är min mormors morfars farfars morfars mor.

Nedan är en bild från Nås Dödbok 1743-1775

Texten:

Carin Jönsdotter från Hoberget, i Norrhyttan Gränges församling född 1679, fader Jöns Ersson, moder Anna Hansdotter. På sitt 17 år gift med Per Larsson i Hoberget, sammanlevt i 50 år och ägt 9 söner och 5 döttrar, varav 6 söner och 4 döttrar nu leva. 100 barnbarn och 29 barnbarnsbarn och tillsammans med sina egna 143 själar. Änka 14 år. Död av slag 81 år gammal.

Widler - Anna Dubois (Isaksdotter )

Precis som de flesta andra familjer har även min familj en familjehändelse som är lite mörkare än vad man hade önskat sig. Denna historia innehåller många tragiska aspekter och med tanke på hur samhället såg ut då kan man få sig en större förståelse för historiens utveckling och tragiska utgång.

Anna Dubois hade som namnet antyder vallonskt ursprung och hon föddes år 1712 i Slässbyn i Lena socken, Uppsala län. Hennes fader var kolaren Isak Persson Dubois och modern var Karin Ingelsdotter. Anna är förresten min farfars farmors farmors farfars mor.
År 1734 gifter sig Anna med Mårten Goude, även han av vallonskt ursprung. Mårten var klensmedsdräng vid Vattholma bruk i Lena socken.

Anna och Mårten får tre barn tillsammans:
Jakob 1735-1754, 19 år gammal
Isak 1738-1738, 9 månader gammal
Julius 1739-1791, 51 år gammal.

Den 10:e oktober 1743 avlider Mårten av feber som härjar i socknen och enligt en notis i dödboken lämnar han hustru och barn i sin fattigdom. Anna är då 32 år gammal.

År 1743 är Backakrogen, som brukligen var utarrenderad till smedsänkor från Vattholma bruk, utarenderad till Anna Dubois.
Det är nu Annas riktiga problem börjar. Men innan jag fortsätter ska vi komma ihåg att vid denna tiden hade samhället en helt annan syn än vad vi har idag på barn födda utom äktenskapet och det var en stor skam för en kvinna att föda ett oäkta barn.

Annas första kända oäkta barn var Anna som föddes den 19:e oktober 1752 och fadern var drängen Karl Westman vid Vattholma bruk.

Midsommar 1754 födde Anna ännu ett barn men denna gång hade hon lyckats hålla graviditeten hemlig och barnet föddes i skymundan. Anna avlivade barnet och grävde ner det i en gödselbacke. Enligt Anna var fadern soldaten Carl Orre som avled i Pommern den 24:e februari 1758.

Den 19:e oktober 1757 födde Anna ännu ett barn, denna gång i enslighet i en kammare på Vattholma krog. Dagen efter ströp hon barnet till döds med sitt eget strumpeband och sedan gömde hon barnet. Fadern till detta barn var Erik Ersson Bång som var körare vid Vattholma bruk.

En vecka senare den 27:e oktober, uppdagades vad Anna hade gjort. Anna fängslades och fördes till Uppsala slott i väntan på rättegång. Rättegången hälls sedan som ett urtima, dvs ett extra ting, i Norunda häradsrätt den 17:e november 1757.

Den 22:a december kom Svea Hovrätts utslag och Anna dömdes "för sina begångna mord, sig sjelvt till välförtjent straff, och androm till skräck och varnagel halshuggas och i bålet brännas."

Avrättningen utfördes den 18:e januari 1758 på Norunda härads avrättningsplats, Vendelsvars på Viksta heden. Här möts Tierps, Vendels och Viksta församlingar.




Texten ovan lyder såsom följer:
Den 20 oktober har brukskarlen Mårten Gaudes änka - Anna Isacsdotter i Vattholma mördat ett piltebarn - som blev upptäckt den 27 oktober hvaröfver hölts rannsakning i Vattholma d 17 november - tå hon bekiände uppå sig att barnamord till som skedt 3 år förr, hvartill --- Soldat Carl Orre bekändes vara barnafader som tå var i Pommern. Undergick dödsstraffet den 18e januari 1758 på Viksta heden.

Källor:
Mats Karlsson
Lena och Tensta kyrkoarkiv.

Widler - Hans Hansson Tvilling mer info

Jag har tidigare skrivit om min farmors mormors farfars far Hans Hansson Tvilling och att han var soldat som dog i det Finska kriget år 1808 men då visste jag inte mer. Det vet jag nu efter att jag hade forskat i några andra regementsrullor.

Den 14e september 1808 blir Hans Hansson Tvilling ihjälskjuten. Västmanlands regemente deltar då i Slaget vid Oravais i Finland mot Ryssland. Slagets utgång, rysk vinst, har ett avgörande betydelse för utgången av kriget. Efter förlusten tvingas svenska armén utrymma Finland.

Nu vet jag inte all detaljerna i slaget och således inte då heller exakt hur det gick till när Hans blev ihjälskjuten.

Oravais Historiska Förening har en utmärkt sida om slaget.